LOVE SAVES THE DAY

Jag har influensa. Det är deprimerande, jag trodde jag hade växt ifrån det. Jag har fått det ungefär varje jävla år sen jag var riktigt liten. I olika former, ibland halsfluss, ibland bihåleinflammation. Det kvittar, det är samma bakterie typ. Eller vad vet jag? Det kanske är två helt olika bakterier, hursomhelst får man feber av båda. Det gör ont i hela kroppen, i leder och i muskler. Man fryser och svettas om vartannat och beroende på om skiten sitter i näsan eller i halsen så har man antingen svårt att andas eller att svälja. Prisa gud för antibiotikan, utan den skulle jag varit död för länge sen typ. Det är också deprimerande.

Jag är ett praktexempel på en sån som det naturliga urvalet varje år försöker rensa bort eller härda. Varje år bråkar det med mig och försöker få mig att antingen kämpa eller ge upp, tvinga mig att bli starkare eller bryta sönder, eftersom det försöker säkra artens fortlevnad. Mina gener är svaga mot bakterier, jag har väl en flaw i mitt immunförsvar eller nåt. Men tack vare antibiotika, så kan jag motstå den naturliga urvalsprocesssen med hjälp av 1g penicillin morgon och kväll. Är det en svaghet hos människan, att vägra inse att vi stjälper snarare än hjälper med all vår bekväma vardagssjukvård? För vore det inte för, t ex penicillin, så skulle många av oss antagligen dött för länge sen.

Vi har ju trotsat det naturliga urvalet, detta hände för länge sen. Vi låter dåliga gener leva vidare, eftersom vår moral inte låter oss rensa bort dom. Vår moral, i form av våra lagar, tillåter inte aktiv dödshjälp utan medgivande på folk med alzheimer, cancer, klinisk fetma, diabetes och andra blodsjukdomar, hjärtproblem, njurproblem, hiv, svagt skelett, grå starr eller pollenallergi. Det här är ju bara en bråkdel, jag kan ju rabbla sjukdomar i all evighet som vi bromsar, försöker hindra och ibland botar så pass att generna, anlaget kan föras vidare. Det är sinnesjukt egentligen, vi försvagar vår egen art så att vi om ett par hundra år antagligen kommer vara mycket svagare fysiskt idag. Men jag är ju så klart tacksam, jag skulle antagligen strukit med ganska tidigt utan antibiotika.

Om nu människan finns om ett par hundra år, jag är rädd för att vi lyckas göra vår planet obeboelig innan dess. Se an inconvenient truth mina vänner, bege er därefter ut på gator och torg och hetsa massorna till att förändra vårt destruktiva leverne. Om vi inte börjar ändra oss pronto, så kan vi lika gärna sluta med sjukvård. Bara slöseri med tid.