gå tillbaka till ruta ett och stå över

Natt efter natt sitter hon uppe och tänker på hur det skulle kunna vara, om ingen eller inget höll henne tillbaka, om det inte fanns något som tvingade henne att gå upp och ner i samma återvändsgränd om och om igen. Hon säger till sig själv att snart, snart så kommer det ordna sig. Det måste helt enkelt göra det. Hon var inte menad för detta, hon var inte tänkt att fastna i det här, det där. Men allt är ju så typiskt, det är som om fan själv har satt sig för att göra livet surt för henne, eller åtminstone hindra det från att gå framåt.

Fast vad hon inte ser är att livet promenerar förbi medans hon tänker på hur hon ska leva det, istället för att bara leva.


Kommentarer
Postat av: fia

å hon känner sej så träffad =P

Postat av: Anonym

åh vad bra skrivet..så himla fantastiskt...

2006-10-29 @ 22:50:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback