LOVE SAVES THE DAY

Ibland är livet en kliché. Jag sitter ensam på min kammare och tänker tankar om kärlek, sent om natten. Den ena kärlekssången efter den andra spelas upp, bara för mig, innanför mina varma hörlurar. Det är lycklig kärlek, olycklig kärlek, obesvarad, slentrian, drömmande, äkta, pragmatisk, vacker, ful, skönsjungen och utvrålad. En tjuter om bänken där man delar folköl, en annan nästan viskar om att det alltid varit du och en tredje har något väldigt naivt, nästan oskuldsfullt uttryck i rösten som sjunger om att kärlek kommer till den som älskar.

Vi kan älska det mesta, likväl som vi kan tycka illa om det mesta. Det du tycker är helt fantastiskt och underbart tycker jag är rätt trist. Det jag är eld och lågor över och inte kan sluta le inombords inför tycker du inte är det minsta speciellt, knappt värt att ens ägna en tanke. Vi kan älska ting, husdjur, familj, vänner, platser, konst, mat, aktivitet och våra älskare. Jag kan stå på jobbet och helt plötsligt minnas hur hon ser ut när hon vaknar på morgonen, hur hennes hår luktar och hur mjuk hennes hud och tänka att kärlek, det borde vara en mänsklig rättighet. Kärleken kan te sig på en miljard olika sätt och vi älskar alla annorlunda. En del visar sin kärlek med ord, andra med handling. Vissa är rädda för att visa den alls, eftersom de inte vill öppna sig för mycket och sätta för mycket press på balansen i förhållandet. Eller vad det nu är de är rädda för. Man ska visserligen inte underskatta kraften av en jinxad relation, men ibland är det plågsamt att skåda två förälskade själar gå som katter runt en skål mjölk. 

"If you were in an accident, I wouldn't stop for red lights".

Jag tycker det är romantiskt sagt. Men så är mannen som har skrivit det också ett geni.