LOVE SAVES THE DAY

Nu är jag en i gänget. För några dagar sen var jag iväg ut till biltema och köpte mig en cykel. Det är på biltema hälften av alla cyklar i den här staden säljs, där är de billiga, fina och det ligger på cykelavstånd från allting. Nya cyklar kommer i delar, det visste inte jag. Jag trodde att man bara tog en cykel och cyklade därifrån men jag förstår nu i efterhand att man så klart inte gör så. Så, jag köpte en skiftnyckel och en insexnyckel och släpade ut min stora kartong på parkeringen och satte mig där och byggde ihop min cykel. Den är blå. Fast jag vill måla den röd.

Sedan jag köpte den har jag redan cyklat spöfull fler gånger än jag kan räkna. Vingligt och dant, mer eller mindre livsfarligt och omoget men när du har en cykel lämnar du den inte bara för en sån bagatell som att du är full. Jag antar att det är samma mekanismer som styr folk som kör bil rattfulla, typ "äh jag är inte så full, klart jag kan ta bilen" fast nu är det mer "äh jag är full som en kastrull men vadå jag cyklar om jag vill". Det är typ samma samma.

Livet här nere i östergötland kretsar väldigt mycket kring alkohol och fröjderna denna utlovar. Förutom dagarna då min käraste kära var här och hälsade på mig över lördag och söndag har jag varit berusad varje kväll och detta börjar nu ta ut sin rätt. Jag har blivit sjuk, eller snarare så känner jag mig sjuk och jag börjar, tro det eller ej, bli trött på öl. Igår när vi var ute på studentpuben som kallas för Flamman, säljs ju vin för 25 kronor per glas så det fick bli en mjukmysig vinfylla. Till en början. Sen var det hålligång och hulabalu ända tills stängning klockan ett. Inte konstigt att jag är sjuk liksom. Och jag är inte ensam, mer än hälften av alla här verkar rätt snörvliga och hostiga och nysiga för att inte säga trötta och svårstartade. Men, vi är studenter. Vi super utan tanke på morgondagen.