som tusen spikar i hjärnan

Smärta är relativt. Det som gör ont hos vissa gör mindre ont hos andra och alla har vi olika sätt att förhålla oss till det. Vissa skriker, andra gråter, vissa biter ihop medan några vänder smärtan till något destruktivt som kan antingen slå utåt eller inåt beroende på vem eller vad som är smärtorsakare. De flesta av oss någorlunda rationella människor försöker undvika att orsaka andra smärta, eftersom vi vet att om vi råkade ut för samma sak skulle vi vara den som reagerade. Orsak och verkan, handling och konsekvens. Att förstå att det gör ont i någon annan, att inse att "om jag utför den här handlingen kommer den och den känna sig såhär" och att uppfatta på vilket sätt det kommer göra ont kallas för empati. Empati är nödvändigt i realtionen två människor emellan, utan den skulle vi vara kapabla till vad som helst och kunna bortse från konsekvenserna av vårt handlande. Eller snarare, vi skulle inte bry oss.

När jag förstår att jag gjort någon illa och hur mycket, brukar jag försöka trösta och be om förlåtelse och visa ånger på de sätt jag kan. Ibland går det lätt, ibland är det enkelt och snabbt glömt då den man gjort illa förstår att det var en olyckshändelse eller något oundvikligt eller helt enkelt något bagatellartat, något som inte är värt att ödsla någon tid på att gräma sig över. Men ibland är det svårt, ibland är det omöjligt att trösta. Ibland är det oförlåtligt. När man gjort någon så illa att när man tänker på vad man har gjort så gör det fysiskt ont i en själv, finns det inga snabba och enkla sätt att trösta. Det spelar ingen roll hur mycket man, jag, ångrar det som hänt då, det gör liksom inte saken bättre. Att inse att man orsakat enorm smärta är en sak, att få den att försvinna är en annan och allt vi kan göra är att ge så mycket kärlek vi förmår och hoppas att det finns ett sätt att läka såren vi orsakat.

Jag kan bara lämna mig i dina händer och hoppas att du inte släpper taget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback