LOVE SAVES THE DAY

Det är förflyttningstider. Överallt och från alla håll surras det om utflyttar och inflyttningar och trendkänslig som jag är så ska inte jag vara sämre. Jag tänkte att det vore lika bra att ta sitt pick och pack och dra, således flytttar jag imorgon in på 36,5 relativt fräscha kvadrat i häggvik, sollentuna. Eller. Nåja, jag ska väl vara helt ärlig och erkänna att mitt flyttande inte alls beror på nåt vidare trendsinne, jag har i ärlighetens namn ingen aning om ifall det flyttas mycket just nu. Gör det det? Varför då i så fall? Och varför skulle jag bry mig? Jag flyttar egentligen för att jag måste, det är dags att röra på sig och våra 78 mer eller mindre outnyttjade kvadratmeter i villa el mutto&fia ska få tas över av någon annan som faktiskt kanske, förhoppningsvis, lyckas möblera upp all dumplanerad döyta. Vi har inte lyckats. Kan bero på att vi har mer eller mindre fasat över att vi eventuellt måste äta vatten och mjöl som vi kokat till gröt i micron till middag de 14 sista dagarna i månaden och därför inte kunnat inhandla möbler. Det kan också bero på dekadens och för mycket vitt JP för att orka ta tag i det stundande kroppsarbetet. Vem vet.

Men min sejour i häggvik blir antagligen inte långvarig, tyvärr, utan i höst hägrar östergötland och lärarstudier på horisonten. Det är inte hundraprocentigt dock, jag har ännu inte fått mitt antagningsbesked. Men jag borde komma in. Jag måste. Jag måste ta mitt liv någonstans och hur mycket jag nu än trivs med faktiskt i princip allt (bortsett från möjligtvis mitt jobb) så är det dags att anta en utmaning och börja med något nytt. Det har varit dags ett bra tag, men först nu är all systems go. Det låter som att jag försöker övertala någon att detta är en bra idé. Det gör jag antagligen också. Mig själv inte minst, mitt liv här är alldeles för bra för att vilja bryta upp härifrån men jag måste. Rastlösheten kryper under skinnet på mig varje gång jag hör ordet "tenta" (detta är förmodligen något jag kommer fnysa åt om ett par månader, "sån naivitet!") och jag vet att jag hör hemma i skolbänken.

Men först ska det klaras av en flytt på bara ett par kilometer. Mitt hjärtegull har hjälpt mig att packa ihop alla saker i mitt kök idag och imorgon kommer det familjemedlemmar och släpvagnar för att med gemensamma krafter så snabbt och smidigt och icke-destruktivt som möjligt förflytta mina tillhörigheter från tre stora rum och enormt kök + balkong på sjunde våningen till ett rum med sovalkov och dåligt lagt klickparkett utan uteplats på nedre botten. Detta blir nog alldeles jättebra. Det börjar ju röra på sig nu, det är nu det börjar.