sådär patetiskt negativ

Mörka moln på himlen. I mitt huvud i alla fall, ute är det gnistrande solsken och 22+ och alla är vackert nybrända och äntligen får man se hud igen efter åtta månader med yllearrest. Men trots detta så känner jag mig alltså mer nedstämd än på länge, vilket kanske verkar vara en synnerligen dåligt tajmad bottennotering på deppkurvan. Tyvärr rår jag inte över det, det bara är så. Imorrn blir jag utan bil för evigt, jag måste börja pendla. VIlket innebär att jag måste köpa busskort, vilket är dyrt, vilket innebär att jag får mindre pengar att göra mer rekreationella saker för vilket innebär att jag kommer ha det svårare än vad jag kanske har haft tidigare att bli glad igen. Dessutom innebär pendlandet att jag kommer ha mindre fritid eftersom restiden till jobbet tredubblas, vilket också inverkar negativt på att försöka bli glad igen. Jag kommer behöva gå upp tidigare på morgnarna vilket innebär att jag måste antingen förlora sömn eller gå och lägga mig tidigare. Jag kommer förlora friheten med att när som helst kunna sätta mig i bilen och ta mig dit jag ska, nu måste jag återigen anpassa mitt resande efter lokaltrafiken. A bad moon is rising, trouble is on the way. I mitt i-landiserade leverne är det det i alla fall, kanske är det inte en så stor sak om hundra år. Men varför skulle jag bry mig om hur jag mår om hundra år?

Sommaren är snart på väg, men i år verkar det bli en trist sommar. Jag kommer inte komma iväg nånstans, möjligtvis till göteborg två dagar i augusti. Det är typ min semester. Yay. Inte för att det inte lär bli kul, men det är ju så futtigt att man skäms. Jag funderar seriöst på att försöka få jobba istället, vad är det för mening med att vara ledig när jag ändå kommer typ vara den ende i världen som kommer vara luspank och hemma hela sommaren? Det är bara deprimerande att vara ledig och ensam, hellre jobbar jag. Jag verkar inte ens komma iväg till landet, i alla fall inte med dem jag vill vara där med. Gosh. Patetiskt.

Jäklar vad jag öser på med negativa vibbar. Men kom igen, min sommar ser rätt trist ut på pappret.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback