dry your eyes, mate

Det är så det börjar. En blick, ett snabbt hjärtslag för mycket. Utan att veta om hur, varför eller när händer det något i hjärnan (möjligtvis även i hjärtat) och allt är därefter annorlunda. Det går nästan kusligt smidigt, alltför snabbt för att någon ska kunna reagera. Det där extra hjärtslaget förändrar hela vår tillvaro, vi kan inte värja oss. Det vill vi förstås inte heller, vi söker hela tiden efter det. Men det är lite lustigt hur vi alltid blir fullständigt överrumplade när vi inser vad som håller på att hända, när vi förstår att vi tappat kontrollen och faller fritt med förbundna ögon och med händerna på ryggen. Att ge efter, utan att oroa sig för om skyddsnätet håller, är allt som finns att göra.

Kommentarer
Postat av: jag

kanon grabben, jag tycker om dig.

2008-01-15 @ 20:29:29
Postat av: alex

Det du beskriver låter underbart... eller jag vet ju att det är underbart! Bara lite jobbigt när man inser att man måste sluta falla...om man inte vill att hjärtat ska landa på ett golv av betong. Men som sagt, vet ju att vänskap kan betyda så mycket mer i det långa loppet, glad att jag har vänner som dig!

2008-01-15 @ 21:50:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback