jag måste sakna fikaklubben
Inatt så drömde jag något som jag aldrig drömt förut. Det var inte om fred på jord och alla krigs slut, däremot om att jag och mina vänner i fikaklubben var anställda på TV4 och skulle där göra en långfilm tillsammans med casten från Fredag hela veckan. Det där ganska taffliga humorprogrammet som går på fredagar. Med dom två killarna som ledde idol. Den ene heter Peter och den andre är bara töntig? Ni vet.
För er som inte vet vilka fikaklubben är - det är en löst sammansatt social cell, bestående av fikaberoende individer från lärarprogrammet på linköpings universitet. För närvarande har vi 22 officiella medlemmar, men gruppens slappa medlemskriterier gör att antalet flyter. Vi anordnar förutom fika även vanligt alkoholdrickande, matkvällar, hångelplattformar och bostadsförmedling. Ett skönt gäng helt enkelt. Men, tillbaka till drömmen.
Vi skulle alltså göra en långfilm. I drömmen hade fikaklubbens medlemmar infiltrerat TV4's organisation, vi hade folk på alla möjliga poster. Programledare, chefer, hangarounds. Min vän Joel, var en butter men folkkär väderpresentatör som egentligen inte alls var meterolog, men ville jobba med nyheter. Det var så nära han kom liksom. Martin var en såsig och ständigt bakfull hallåa, han rapade rätt ofta i TV. Bra TV! ropade chef Christian, chockvärdet övervägde baksidorna men allt eftersom gick det inflation i chock tvingades stackars Martin göra allt mer förnedrande saker för att behålla sin image. Alex och Elin hade ett matlagningsprogram som hette Alex & Elin, det är något speciellt med fina kvinnor och hushållsmaskiner, inte sant? Det går hem. De var dessutom söta som sockerkaka. Själv var jag en Ernst Kirchsteiger-typ, snygg, kvasihändig och förtroendeingivande med eget gör-det-själv-program, men eftersom jag själv visste att jag var en fake hade jag börjat snorta kokain innan inspelning. För att det var coolt, och jag behövde känna mig lite cool.
Men nu skulle produktionsledningen slå på stora trumman, långfilm ska vi ha! Manus var skrivet, en bred historia bestående av många karaktärer, alla sinnrikt ihopflätade och med ett dräpande snöpligt och oerhört roligt slut. En hel tv-kanal skulle engageras, något annat hade aldrig tidigare skådats. Guldbagge! Oscarsnominering! Guldpalm! Detta ropades i korridorerna, ens innan inspelningen hade satt igång. Men den kom heller aldrig igång, för att Elin från Alex & Elin krävde extra gage och skulle därmed äta upp en för stor del av produktionsbudgeten! Och det var otänkbart att bara ha den ena kvinnan från det populära matlagningsprogrammet med, det hela var en stor skandal. Jag tyckte allt var oproffsigt skött och skanderade "amatörer!", låste in mig i min loge tillsammans med den snygga Josefine från Fredag hela veckan (hundtricket-tjejen) och knarkade kokain istället. Då tyckte Martin att jag var snobbig och ville att Martin Timell skulle ta min plats, men blev hånskrattad åt av den buttre Joel, som ansåg att den stackars Martin aldrig skulle förstå sig på äkta kultur. I nästa sändning stod Joel framför väderkartan med ett stort glas rödvin och läste rysk poesi, i protest mot det veka kulturklimat han tvingades jobba i.
Chef Christian hade inget annat val än att avskeda oss allihop och gjorde så, därefter talade han ut i kvällspressen och hävdade att den välkända grupperingen "fikaklubben på TV4" var en "sekt" och att hans eget avhopp skett i sista stund, innan "smöret blev för hett i pannan, så att säga". Fikaklubbens rykte skönk som en sten, och ett år senare hade man glömt att den funnits. Vem som egentligen grundade fikaklubben blev aldrig känt, men det viskades om att en kille nere på kostymavdelningen, som kom från de södra förorterna och därför talade en smula underligt, brukade kallas för "bossen" av flera stora profiler. Inget konkret av detta kunde bekräftas.
Legenden om fikaklubben föll i glömska, men dess storhetstid är ett historiskt faktum.
Det var min dröm. Typ.
För er som inte vet vilka fikaklubben är - det är en löst sammansatt social cell, bestående av fikaberoende individer från lärarprogrammet på linköpings universitet. För närvarande har vi 22 officiella medlemmar, men gruppens slappa medlemskriterier gör att antalet flyter. Vi anordnar förutom fika även vanligt alkoholdrickande, matkvällar, hångelplattformar och bostadsförmedling. Ett skönt gäng helt enkelt. Men, tillbaka till drömmen.
Vi skulle alltså göra en långfilm. I drömmen hade fikaklubbens medlemmar infiltrerat TV4's organisation, vi hade folk på alla möjliga poster. Programledare, chefer, hangarounds. Min vän Joel, var en butter men folkkär väderpresentatör som egentligen inte alls var meterolog, men ville jobba med nyheter. Det var så nära han kom liksom. Martin var en såsig och ständigt bakfull hallåa, han rapade rätt ofta i TV. Bra TV! ropade chef Christian, chockvärdet övervägde baksidorna men allt eftersom gick det inflation i chock tvingades stackars Martin göra allt mer förnedrande saker för att behålla sin image. Alex och Elin hade ett matlagningsprogram som hette Alex & Elin, det är något speciellt med fina kvinnor och hushållsmaskiner, inte sant? Det går hem. De var dessutom söta som sockerkaka. Själv var jag en Ernst Kirchsteiger-typ, snygg, kvasihändig och förtroendeingivande med eget gör-det-själv-program, men eftersom jag själv visste att jag var en fake hade jag börjat snorta kokain innan inspelning. För att det var coolt, och jag behövde känna mig lite cool.
Men nu skulle produktionsledningen slå på stora trumman, långfilm ska vi ha! Manus var skrivet, en bred historia bestående av många karaktärer, alla sinnrikt ihopflätade och med ett dräpande snöpligt och oerhört roligt slut. En hel tv-kanal skulle engageras, något annat hade aldrig tidigare skådats. Guldbagge! Oscarsnominering! Guldpalm! Detta ropades i korridorerna, ens innan inspelningen hade satt igång. Men den kom heller aldrig igång, för att Elin från Alex & Elin krävde extra gage och skulle därmed äta upp en för stor del av produktionsbudgeten! Och det var otänkbart att bara ha den ena kvinnan från det populära matlagningsprogrammet med, det hela var en stor skandal. Jag tyckte allt var oproffsigt skött och skanderade "amatörer!", låste in mig i min loge tillsammans med den snygga Josefine från Fredag hela veckan (hundtricket-tjejen) och knarkade kokain istället. Då tyckte Martin att jag var snobbig och ville att Martin Timell skulle ta min plats, men blev hånskrattad åt av den buttre Joel, som ansåg att den stackars Martin aldrig skulle förstå sig på äkta kultur. I nästa sändning stod Joel framför väderkartan med ett stort glas rödvin och läste rysk poesi, i protest mot det veka kulturklimat han tvingades jobba i.
Chef Christian hade inget annat val än att avskeda oss allihop och gjorde så, därefter talade han ut i kvällspressen och hävdade att den välkända grupperingen "fikaklubben på TV4" var en "sekt" och att hans eget avhopp skett i sista stund, innan "smöret blev för hett i pannan, så att säga". Fikaklubbens rykte skönk som en sten, och ett år senare hade man glömt att den funnits. Vem som egentligen grundade fikaklubben blev aldrig känt, men det viskades om att en kille nere på kostymavdelningen, som kom från de södra förorterna och därför talade en smula underligt, brukade kallas för "bossen" av flera stora profiler. Inget konkret av detta kunde bekräftas.
Legenden om fikaklubben föll i glömska, men dess storhetstid är ett historiskt faktum.
Det var min dröm. Typ.
Kommentarer
Postat av: ajfijafefdvdnv
[email protected]
Trackback