jag försöker, men vet att det inte går

People, behave. Vad är det med folk nuförtiden, kan ni inte hålla er åtminstone skenbart monogama en liten liten stund? På hösten ska man kura ihop tillsammans, skydda varandra mot kyla och mörker. Nya kärlekar som fogats ihop efter semestrar, sommarlov och nystarter i allmänhet, saker som betyder interaktion med nya vackra människor i synnerhet, ska testas, nötas och fortgå. På våren ska man göra slut, då hägrar sommaren och allt vad den innebär. Jag vet att jag kastar sten i glashus, jag är själv en höstavslutare, en autumn ender som alltid slänger bort det gamla när det är tid att hålla fast vid det som är iaf skenbart beständigt, men jag blir så ledsen av att höra om alla dessa avslut, ett efter ett. 

Världen behöver mer kärlek, det är det som håller den ihop. Att jag själv verkar vara oförmögen att bli förälskad nuförtiden skyller jag på överdos i tonåren, jag är som obelix som föll i grytan full med trolldryck. Jag är ständigt full av kärlek men det är en kärlek som få får känna av, just eftersom jag är så trött på förhållanden och blir vettskrämd vid tanken att fastna i ännu ett meningslöst. Kärleken jag sprider är därför av en mycket mer spontan art, lite här lite där.

Håll mig inte till svars för mitt till synes oansvariga, syndiga och moralt förkastbara kärleksliv, jag rår inte för det. Njut istället av det ni får ta del av, låt er svepas med. Om så bara för en sekund. Ingen av oss vet när det är över.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback