man gör vad man måste
Ibland behöver man bara höra den här låten.
det var en date
1976 fann sig filmaren Claude Lelouch i innehav av en gyrostabiliserad kamera och en Ferrari 275GTB, med en idé om en kortfilm där en person var försenad till ett möte med kvinnan han älskar och måste köra genom Paris så fort han kan. Han startar vid Le Périphérique, ringleden runt Paris och ska till trappan av Sacré Coeur. Det är tydligen en bit.
Claude Lelouch fick aldrig tillstånd av de franska myndigheterna att spela in detta med stängda gator utan tvingades genomföra inspelningen live i ett enda klipp, med fara för förarens, andra trafikanters och inte minst fotgängares liv. Efter filmens premiär fick den snabbt kulstatus hos både filmentusiaster för det vågade greppet att inte bry sig om tillstånd för att utföra sin konst och hos motorentusiaster, då detta var första gången någon på riktigt dokumenterat hur det faktiskt känns att Köra en Ferrari genom Paris i 150 kilometer i timmen klockan fem på morgonen, förbi rödljus och rakt igenom korsningar helt utan respekt.
Allt för en väntande kvinna.
Vem föraren faktiskt är har inte offentliggjorts, många säger att det måste vara en tävlingsförare eftersom ingen annan kan hantera en bil på detta sätt i de här hastigheterna, andra säger att det är Claude själv. Claude fick i alla fall ta smällen och blev arresterad för sina lagbrott efter premiären. En del har säkert sett Getaway-filmerna och liknande, det här är ursprunget som inspirerade. Att det faktiskt är en kärlekshistoria i grunden verkar dom inte ha brytt sig om.
Snow Patrol, mina husgudar, har tagit fotot från C'était un rendez-vous som filmen heter, och lagt sin 'Open Your Eyes' över som sin nya video. Genialiskt så klart. Väldigt, väldigt vackert.
pray the gay away
Jag drömde helt freaky inatt, konstiga och helt osammanhängande saker om konfirmandläger, leksaksaffärer och typ ramboträning. Jag hade ansvaret över en konfirmandgrupp som jag utrustade med typ super soakers och vikingahjälmar i plast och skickade ut dom i typ holy war mot the infidels. Problemet var att motståndarna, som var typ ryssland, hade riktiga vapen så alla mina konfirmander blev slaktade. Yay.
Efter frukost såg jag och jennie sen senaste avsnittet av south park, där butters blir skickad på typ jesus camp där det bedrivs anti-homo förbön. Ni vet, sånt Carola tycker är bra? Pray the gay away kallar dom det för, unga pojkar med "förvirrad sexualitet" skickas dit för att botas. Problemet i avsnittet är bara att anledningen till att Butters blir ivägskickad är egentligen att Cartman, i bedrivandet av sin hobby, förnedrande smygfotografering, råkat blanda ihop vem som egentligen är den som blir betraktad som gay när en kille tar en annan killes penis i munnen och blir tvungen att försöka få Butters att suga av honom och Butters pappa kommer in och ser allt och.. ja, sen går det som det går. Fantastiskt avsnitt som vanligt.
Så dagen startade i ett religiöst förtecken. Men, eftersom jag inte kände mig särskilt religiös alls tänkte jag att om jag gör något väldigt oreligiöst kanske de två motpolerna tar ut varandra och dagen blir normal, men då fileporn.org låg nere och jag inte kom på nåt annat syndigt jag kunde förlusta mig med utan att lämna lägenheten så spelade jag gitarr och åt kladdkaka tills jag tröttnade.
Ett förtydligande bara, allt detta snack om religion och homosexuella: jag är fullständigt likgiltig inför båda, jag önskar inte livet mer ur den ena än den andra.
För övrigt anser jag att Upplands Väsby bör förstöras.
vem lider egentligen
Du är tvungen att välja;
Att jämt och för evigt sprida en odör av lök, gamla ruttna ägg och jäst som alla i din omgivning måste stå ut med, eller att aldrig mer se solen?
En variant på ett klassiskt tema. Vad är det värt att andra ska slippa lida?
Dela med er!
jag är bara trött, inte sjuk
Har haft en händelsefylld vecka och helg. Mest helg. Eller, i onsdags fick jag reda på att jag har haft halsfluss i två veckor och var tvungen att starta (ännu en) penicillinkur och därmed äventyrades hela helgens planer. Helvete, skulle jag behöva genomlida en kväll på krogen helt utan berusningsmedel? Sen rökförbudet infördes och de mänskliga odörerna som uppstår vid spritfest och dans inte längre döljs av all cigarettrök är det i princip självsmädelse att gå ut nykter.
Men jag bet ihop och tänkte "det som händer det händer" och dök upp på förfesten till SMC på fredagen med en flaska JP och ett stort leende. Och när det sen börjades severas ren passoa i plastglas tänkte jag "fan nu händer det, jag kommer vara invalid imorgon" och drack några glas vatten innan vi gick ut. Jag minns inte taxiresan till Münchenbryggeriet, det är inte ett gott tecken. Jag tror i alla fall att vi åkte taxi. Jag betalade inte.
Väl inne på München, som för er som inte har varit där är en av stans största festlokaler som brukar användas till event modell större (i den kategorin kvalificerar sig SMC), så var det till en början ganska glest men det artade sig. Junior Jack och Kid Créme spelade skivor liksom, det blir inte mycket fetare än så. Vi dansade oss svettiga och rusiga fram till småtimmarna, sen åkte vi tillbaka till Henrika och jag slocknar helt förstörd på en hård och obekväm soffa vid fyrasnåret.
junior jack & kid créme
På lördagen bytte jag avgasrör på min skruttiga bil under en av de värsta bakfyllorna på länge. Jag mådde inte illa, men jag mådde verkligen inte bra. Penicillinet gjorde kanske sitt till, men jag härdade ut. Kvällen spenderades med ett gäng gamla klasskompisar från Fria hemma i lägenheten. Vi spelade sällskapsspel och blev fulla. Jenni dök upp och när vi vaknade på söndagen tänkte jag "där ser man, jag klarade det, nu kan det bara bli bättre" och låg i sängen halva dagen. Vi bakade bullar på kvällen. Jag har jättemycket bullar nu.
Så, nu är helgen över. Jag ska snart åka till jobbet igen, verkligen inte vad jag vill. Men, vi ses väl i dimman nästa helg igen. Eller nåt.
