det där vi inte riktigt kan tro på

Det var så det började. Med hjärtat bultande i bröstet och med all brusande vilja pressande mot huden, sprang han i sitt huvud mot den osynliga gräns som går mellan vänskap och det där vi kallar för lite mer än bara vän. Egentligen trodde han inte att det skulle bli ett lyckligt slut, han trodde inte på lyckliga slut överhuvudtaget. Vad är förresten ett slut? Ett stopp, där man ger upp. En skiljelinje. Ett fult ord på engelska. Oavsett vilket, trodde han inte att det skulle sluta väl.

Faktum är att det inte slutade alls. Efter att ha spenderat den första minuten med att enbart befinna sig i det tomrum av tankar som bara uppstår under en kyss, andades han för första gången som mer än bara vän in ett djupt andetag. Det gjorde hon också. Tillsammans, i synkroniserad andning och puls, fortsatte de framåt. Ett litet steg i taget.

Kommentarer
Postat av: :]

det är underbart :]

meeeeeeeeeer.. =)

2008-02-27 @ 22:17:51
Postat av: Mita

Jag ryser när jag läser det.. herregud Mattias! Jag ryser verkligen! Ni är så otroligt underbara båda två! Det vet du att jag tycker! :)

2008-02-27 @ 22:37:54
Postat av: jennan

jag tyckte inte att det var underbart.

Postat av: alex

mattias, vet att jag upprepar mig, men du e så himla bäst! bäst på att få en att känna! vare sig man får en klump i halsen eller magen, gåshud, tårar i ögonen eller ett leende på läpparna så känner man! Du skriver inget i klartext men ända så förstår man precis allt! önskar att jag kunde va lite mer som du...

2008-02-28 @ 18:35:57
Postat av: okmlkn

minst ett varje dag tack :]

2008-03-01 @ 23:12:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback