hur långt är det hem till dig?

Jag skriver långsamt när jag blouöggar, antagligen beror det på att jag är en självkritisk pedant med ambivalent självförtroende. Att se varje mening efter att jag skrivit den, läsa den fyra gånger innan jag kan gå vidare är mer en regel än en underlig tillfällighet. Undrar vad jag egentligen är rädd för. Orden är slavar under min makt, med orden kan jag få dig att uppleva vad jag vill utan att du ens reflekterar över det och det enda du kan göra är att lära dig ifrågasätta.

Idag har jag inte tid att skriva långsamt och självcensurerande, jag slog precis vad med mig själv om att jag kunde skriva ned allt jag ville ha sagt på femton minuter. Frågan är om det alstrar kvalitet eller om det göder stress? Och i så fall, är stressen positiv eller negativ? Beror väl på resultatet kanske, hittills har jag inte fått ur mig något vettigt alls. Bara ord i rader. Men som sagt, jag har inte tid att vela och tjafsa om prepositioner idag. Jag har jobb att göra.

Hela tiden snurrar William Bell's gamla dänga "I forgot to be your lover" på repeat i mitt huvud. Möjligen en av historiens vackraste låtar, men papa please, inte nu. För mycket jobb, för lite tid, jag vet. Uppskattning är tyvärr inte alltid kumulativt, i varje fall räcker det inte till hur länge som helst. Vi måste ge varandra mer, hela tiden. Jag saknar mina vänner litegrann.

Men okej. Då kickar vi igång.

Kommentarer
Postat av: sandra

dödsstraff, snälla skriv om de..

2008-01-12 @ 21:12:57
Postat av: jag

nej, kärlek!!!! djupt...

2008-01-13 @ 23:22:23
Postat av: mutto

ha. tvek.

2008-01-14 @ 13:54:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback