LOVE SAVES THE DAY

Bloggtorka igen. Det beror egentligen inte på bristande tankeverksamhet eller på ovillighet, utan mest på att jag inte finner tid för mitt fåfänga skrivande. Jag gillar inte att skriva bara för att skriva, ska jag sätta mig och plita ner alla de här orden vill jag ha något meningsfullt att säga. Typ.

Suntriphärj i dagarna. Idag på sandslottsbyggartävlingen var vi med och byggde, det var kul. Men jag kom på en sak som gjorde mig lite konfunderad. Temat för Suntrip det här året är ju afrika, inramningen är att afrika "inte bara är öken". Folk kom utklädda som lite allt möjligt, allt från en fårskock ledd av hannibal lecter till en grupp brittiska imperialister med tropikhatt och gevär. Det fanns katter, malariamyggor, en grupp sjukt osofta snubbar med bara överkroppar och solglasögon, masajer, terrorister och så vi, kenyas (danmarks?) lag på 800 meter. Bland annat, det var ett helt gäng profiler där. Många var kroppsmålade i svart och pratade med konstig brytning, allt konfrencierat av david och helén. Mycket bra jobbat av dem förresten.

Det jag tänkte på var att det inte fanns en enda äkta svart människa som var med och tävlade eller som ens tittade på. Är det för att det inte studerar några svarta människor vid LiU, eller för att de tycker att det är så kul att bygga sandslott? Det var afrikanskt tema, men det fanns inga afrikaner närvarande. Bara vita blivande och varande akademiker, utklädda till afrikaner. Dessutom hade de allra flesta lag fokuserat på en negativ aspekt som berör den afrikanska kontinenten. Jag såg en svart kille komma in i lokalen utifrån, stanna en sekund eller tio vid kanten till sandslottsområdet och bara stirra på vad som hände. Han stod bredvid mig, så jag såg honom rätt väl. Det var inte förrän jag såg hans blick, som på något sätt verkade skaka på huvudet och sucka åh, dumma svenskar, som jag ens reflekterade över vilken uppfattning om afrikansk kultur hela grejen, sedd utifrån, måste framstå att ha. Jag kastar inga pilar på andra och rentvår mig själv, min grupp var också svartmålad. Jag var också där liksom.

Äh. Jag vet att man inte ska säga att man tänker på sånt här, särskilt inte när man är inne i svängen själv. Ibland får allt större proportioner än vad intentionen menade. Däremot tror jag att det ibland måste till lite kritisk granskning av den miljö man befinner sig i, om inte annat en utvärdering efteråt. De allra godaste avsikter kan slå fel ut.

Puss på er.