LOVE SAVES THE DAY

Jag vet inte om jag ska vara bitter och irriterad eller om jag inte ens borde låta mig beröras. Det ligger utanför all min kontroll, utanför min rätt till åsikt t o m (nej man har inte alltid rätt till en åsikt) och jag borde bara hålla käften, le och låtsas som om det regnar. Vilket det ju gör så det borde inte vara så svårt, trots det så känner jag mig lurad, på det där snopna sättet. Jag är inte arg, men känner mig lite dum.

Jag har ingen anledning att känna mig lurad eftersom jag inte har förlorat något, det är nog snarare så att min tilltro har fått sig ytterligare en törn. Jag hoppades, jag ville, jag vill, men nu kommer det inte bli så. Äh, det spelar ingen roll längre. Jag kommer inte börja gråta, men jag kommer att ångra att jag inte tog chansen när jag hade den. Jag är inte arg, men känner mig lite dum. 

Jag föll för eget grepp. Förhoppningsvis lär jag mig lite ödmjukhet av det.
Inte troligt dock.