LOVE SAVES THE DAY

Det var så det började. Med hjärtat bultande i bröstet och med all brusande vilja pressande mot huden, sprang han i sitt huvud mot den osynliga gräns som går mellan vänskap och det där vi kallar för lite mer än bara vän. Egentligen trodde han inte att det skulle bli ett lyckligt slut, han trodde inte på lyckliga slut överhuvudtaget. Vad är förresten ett slut? Ett stopp, där man ger upp. En skiljelinje. Ett fult ord på engelska. Oavsett vilket, trodde han inte att det skulle sluta väl.

Faktum är att det inte slutade alls. Efter att ha spenderat den första minuten med att enbart befinna sig i det tomrum av tankar som bara uppstår under en kyss, andades han för första gången som mer än bara vän in ett djupt andetag. Det gjorde hon också. Tillsammans, i synkroniserad andning och puls, fortsatte de framåt. Ett litet steg i taget.

Livet som lärarstudent är både upplyftande och degenererande. Det är full fart, fläkt och flärd, dans och dekadens. Samtidigt som vi lär oss att lära upp framtidens medborgare till att bli medvetna individer, faller vi själva allt längre ner i torsdagsbakfyllornas misär. Det vi är här för att göra får ofta en underordnad roll när det ställs emot ett alternativ som innefattar rytmiska rörelser och berusning, finns det en potentiell möjlighet att vakna upp morgonen efter med rodnande kinder och grötmage är det inte många som tvekar. Jag borde inte fundera över hur meningsfullt det känns att gå till en föreläsning om matematisk förmedling ur ett kunskapsperspektiv, när jag istället kan dansa mig svettig och skratta mig tårögd på väg hem under en stjärnklar himmel. Valet borde vara enkelt, men med motiveringen att "jag måste ju leva också" häver jag i mig en halvliter jordgubbsstarkvin av den fula sorten och struntar i matematiken.

Det finns så många vägar till lycka i den här stan att det största problemet vi har är att inte se skogen för alla träd.

PS. Jag är mycket mer än bara lite kär. DS

Visserligen vet jag inte om det här med social kompetens bör vara ett kriterium för att bli accepterad i samhället, däremot kan jag tycka att det är läskigt, konstigt, dumt och förvånande att vissa inte märker åt vilket håll stämningen är på väg. Att spela blind är bara onödigt. Vakna upp och känn hur vinden blåser, det är sällan försent. Lär av misstag, låt bara bli.

Om tre veckor spelar Steve Angello och Sebastian Ingrosso här i Linköping. Äntligen kommer det lite själ till den här stan, äntligen kan vi på riktigt festa som om det inte fanns nån morgondag.

the sun is shining
the weather is sweet
makes you want to move
your dancing feet

Dagens sanning, signerad hans majestät Bob Marley. Osannolikt skönt med solsken ute. Visserligen är det lite i kallaste laget, då jag lyckats supa bort mitt tredje par handskar den här vintern nångång i förra veckan. Jag vet inte vad det är med mig och handskar och mössor men jag lyckas alltid glömma dem överallt. Kan ha med mitt generellt  rätt kassa minne att göra förstås. När jag var lite fick jag höra att jag skulle tappa bort mig själv en dag, om jag inte skärpte mig. Charles Dickes skriver i förordet till David Copperfield att ett gott minne är något man antingen har med sig från barndomen eller inte har det alls, så därför tänker jag strunta i att ödsla tid på att försöka göra det bättre. Vet i och för sig inte om Dickens är en särskilt kreddig vetenskaplig källa, men han är en fantastiskt författare. Det duger för mig. Ge mig en filofax.

Hursomhelst. Jag har haft alldeles för mycket att göra de senaste veckorna, vilket gjort mig stressad, retlig och känslig. Nu borde det lugna ner sig lite en tid framöver, något som ska bli grymt skönt. Slippa behöva känna att jag inte hinner göra det jag vill, kanske kunna umgås med mina väldigt saknade vänner och min kära underbara amanda. Lugna ner mig. Andas. Leva? Amanda är i stan (min stad) till tisdag kväll, jag saknar henne. Som alltid är det bitterljuvt, men jag vill ha henne här nu.

Shout outs till martin, alex och christian. Sjukt stort, det är nu det börjar för er del. Om era galtar och suggor skulle vara busy på annat håll when the shit hits the fan är det bara att ringa general hjelm, det vet ni. Jag finns alltid.