LOVE SAVES THE DAY

Den som säger att den inte längre söker, den ljuger. Måhända ett djärvt påstående. Vi har det inprogrammerat i oss, våra gener tvingar oss att vara otåliga och rastlösa. Ständigt på väg. Samhället bidrar med en sorts konsumtionshets, det finns alltid någonting bättre. Det ska alltid finnas alternativ, att vara nöjd är bara trångsynt.

Visserligen är vi nog knappast enbart slavar under kromosomuppsättningar och modemagasinens dejtingspalter, vi gör ett aktivt val när vi bestämmer oss för att fortsätta söka efter det där riktigt smaragdgröna gräset som kanske växer i andra änden av bardisken. Hon är ju vacker, ser glad ut och damn brother, kolla in höfterna. Sökandet fortsätter, även om vi inte är medvetna om vår egen reaktion har vi redan gjort valet att testa tanken. Ain't no shame. Det är vad du väljer att göra därefter, som visar din karaktär. En del av oss måste göra misstagen, göra bort sig och uppleva sviterna av att ha betett sig som ett svin för att kunna inse vad som är viktigt för oss. Vi är inte smartare än så. Andra kan stanna upp och oavsett alkoholintag, reflektera över situationen och vänligt men bestämt tacka för dansen och gå hem. Vissa märker inte ens att de gått över gränsen.

Att ständigt söka, att drömma sig antingen framåt eller bakåt är att missa livet som utspelar sig här och nu. Floskler. Klichéer. Altruismer? Vi kan inte låta bli, samtidigt som vi vet att vi kommer bli av med det vi har ifall vi inte ger det den uppmärksamhet det förtjänar. Älska lite mer, kära vänner. Var nöjda.

Vad jag saknar dig nu när det snart är sommar. Jag kommer snart hem.

Utan att överdriva en enda stavelse så känner jag mer och mer att jag inte cut out för det här. Det är överväldigande, det är ovant och det gör mig grinig. Om det är något jag avskyr här i världen mer än skavsår och ljudet av tuggande med öppen mun, så är det att vara grinig. Det är så destruktivt. Man kommer ingen vart. Meningslöst. Det blir ekorrhjulet all over again. Tillbaka på ruta ett och trampa vatten tills jag stupar i säng varje kväll, lite mindre mig själv än den mattias som vaknade imorse. Jag måste ta tag i det här, rätt snart. Just nu är det bara.. olust.

Jag glädjer mig i alla fall åt mina fina turturduvor som just vågat ta sina första stapplande steg i offentligheten. Ni är de bästa av de bästa, jag önskar er alla lycka i världen.

Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt, till vilket pris som helst.