jag finns fortfarande
Hej alla mina vänner och ovänner, det är nu tid att sluta misströsta ty bloggen har inte alls gått i graven, den är bara nedsövd. Jag har inte skrivit på många dagar, detta till en början på grund utav att det moderna samhällets byråkratiska processer vad gäller inkoppling av internetabonemang skall gå så infernaliskt långsamt, men senledes på grund av att jag har haft fullt upp, gjort häftiga grejer och inte prioriterat bloggen.
Så vad har hänt undrar ni? Tja, jag har flyttat klart, bott in mig här ett tag och redan börjat tänka på när jag ska flytta härifrån. Jag har tänkt på att och när jag ska flytta härifrån till den grad att jag faktiskt skaffat ny lya och (nästan) utflyttningsdatum. Jag får en fet klump i halsen varje gång jag tänker på att jag ska ta picket och packet och dra, men jag är så klart glad över att det är på gång. Ja, jag kom in i skolan föresten. Den 20 aug börjar mitt liv som lärarstudent på Linköpings Universitet. Känns bra, känns kickass. Känns förjävla sorgligt.
flyttpytt
Men min sejour i häggvik blir antagligen inte långvarig, tyvärr, utan i höst hägrar östergötland och lärarstudier på horisonten. Det är inte hundraprocentigt dock, jag har ännu inte fått mitt antagningsbesked. Men jag borde komma in. Jag måste. Jag måste ta mitt liv någonstans och hur mycket jag nu än trivs med faktiskt i princip allt (bortsett från möjligtvis mitt jobb) så är det dags att anta en utmaning och börja med något nytt. Det har varit dags ett bra tag, men först nu är all systems go. Det låter som att jag försöker övertala någon att detta är en bra idé. Det gör jag antagligen också. Mig själv inte minst, mitt liv här är alldeles för bra för att vilja bryta upp härifrån men jag måste. Rastlösheten kryper under skinnet på mig varje gång jag hör ordet "tenta" (detta är förmodligen något jag kommer fnysa åt om ett par månader, "sån naivitet!") och jag vet att jag hör hemma i skolbänken.
Men först ska det klaras av en flytt på bara ett par kilometer. Mitt hjärtegull har hjälpt mig att packa ihop alla saker i mitt kök idag och imorgon kommer det familjemedlemmar och släpvagnar för att med gemensamma krafter så snabbt och smidigt och icke-destruktivt som möjligt förflytta mina tillhörigheter från tre stora rum och enormt kök + balkong på sjunde våningen till ett rum med sovalkov och dåligt lagt klickparkett utan uteplats på nedre botten. Detta blir nog alldeles jättebra. Det börjar ju röra på sig nu, det är nu det börjar.