LOVE SAVES THE DAY

När jag gick av tåget i Norrviken idag insåg jag att jag inte skulle ta bussen som jag tänkt. Jag skulle hem till mitt barndomshem, hem till mina föräldrar och mina bröder och dom bor två kilometer eller nåt från Norrviken station, vanligtvis tar man bussen. Men inte idag, idag tog jag den väg vi brukade ta när vi var små och inte hade pengar till att åka buss. Vi brukade planka oss in till stan med tåget, men till och från tåget var vi tvugna att gå. Det är svårare att planka på bussen. Varför jag valde att gå idag vet jag inte, men jag visste att jag skulle göra det så fort jag gick av tåget.

Man kan välja att ta den något snabbare vägen längs med stora bilvägen eller så kan man gå mellan radhusen och genom villaområdena, den väg vi oftast tog eftersom på stora vägen kunde man stöta ihop med någon man inte ville skulle veta var man var på väg, typ föräldrar och liknande. Vägen går genom det område som är det gamla Norrviken, där husen är från tiden då järnvägen var ny. Stora trähus, fyra våningar höga och med enorma tomter, med häckar som var som små täta skogar. Där kunde man gömma sig om man hade gjort nåt fuffens nere i centrum, och det fanns ofta tillfällen då man fick visa hur snabbt man egentligen kunde springa och hur kvicktänkt man egentligen var. Men det var vår hood, our turf, det var dom som var främlingar där och vi som kunde alla gömställen.

Jag tror inte att jag någonsin kommer känna mig trygg på samma sätt som jag gör längs vägarna och mellan husen som jag gör där. Jag vet exakt var man ska gå för att komma snabbast fram, jag vet var man ska gå om man inte vill bli sedd och jag vet var man kan gömma sig. Inte för att jag behöver de här kunskaperna, men vetskapen om att jag skulle hitta hem om jag blundade gör att jag känner mig.. trygg. På ett sätt jag inte gör någon annanstans. Jag skulle vilja bo där med min familj en dag, jag skulle vilja uppfostra mina barn där. Jag skulle nog inte vilja bli gammal där, men det är en bra miljö för barn att växa i. Det var det för mig i alla fall och jag skulle inte för mitt liv vilja byta min uppväxt mot något.

Jag är inte född där, men det är där jag har mina rötter.