LOVE SAVES THE DAY

Nedräkningen till flytt fortsätter. Idag är det tvätta allt som gäller, palla åka ner med smutstvätt i högar. Kanske ska åka förbi Ikea en sväng, inte för att jag egentligen behöver något men det känns alltid skönt att åka dit. Man laddar liksom, tar det säkra före det osäkra och kollar om det är nåt som skulle passa att ta med. Vad jag skulle behöva är en begagnad damcykel, 28 tum och treväxlad. Gärna blå.

Det är inte kul att leva i en flyttkartong, känns som att jag har gjort det sen midsommar. Eftersom jag hela tiden har vetat att min fina, fina lägenhet här i häggvik endast är provisorium så har jag medvetet undvikt att rota mig i den för mycket, jag har inte satt upp något på väggarna eller ens gardiner i rummet. Under sängen har jag alltid haft ouppackade lådor och jag var först tveksam till att överhuvudtaget koppla in stereon och dra kablar till högtalarna, eftersom det bara skulle stå i en månad. Jag gjorde ju det ändå. Har väl använt förstärkaren tre gånger eller nåt, resten av tiden har jag kört med datorn.

På lördag åker jag, till Östergötland och Linköping. Det är 22 mil enligt eniro, vilket inte låter så långt. Men när man lämnar kvar människor man kommer sakna tills det gör ont är 22 mil detsamma som 22 000 mil, man kan inte åka dit på tjugio minuter om man skulle få abstinens. Man kan inte äta middag tillsammans, man kan inte somna tillsammans och man kan inte vakna tillsammans. Fast jag har hört av många att distans stärker kärlek, man gnetar och skaver inte på varandra i vardagen och när man träffas så tycker man att lite vardagslurkande tillsammans är det bästa som finns. Jag tror på det.

Dags att packa!