LOVE SAVES THE DAY

Det finns händelser som vi alla önskar att vi fått uppleva. Händelser som ligger i historien, händelser som förändrade världen, som sparades i historieböckerna för att vi skulle lära av dem. Stora händelser, goda händelser, förskräckliga händelser. Och inte bara händelser utan allt som hände, jag skulle ha velat leva för att få läsa i tidningen om Einsteins relativitetsteori på 1910-talet och varit inbjuden till nobelfesten för att se honom ta emot pris av kungen tio år senare. Jag vill veta hur det kändes under andra världskriget då hoten fans överallt, hur mycket ångest upplevde svenskarna över att inte ta ställning? Hur togs beskedet att Malcom X sköts ihjäl 1965, togs det emot med ilska, sorg, hämndbegär? Det vi idag får veta om dessa händelser, all historia egentligen, är andra personers berättelser och skildringar. Om vi inte var där måste någon annan berätta för oss hur det gick till och oavsett om det är Nationalencyklopedin, TV4 eller Se&Hör som får för sig att berätta historien så är den mer eller mindre färgad av dess berättare och eftersom jag är en sån kritiskt jäkel som bara måste ifrågasätta källor och gärna dubbelkolla själv så skulle det vara underbart med en tidsmaskin. En alldeles egen en. 

Dit jag först skulle åka skulle inte vara 1523 och Vasas intåg i Stockholm, inte till Berlin 1945, inte till Paris 1789 och stormningen av bastiljen, inte till år noll och leta upp den där Jesus från Nasaret, inte ens 120 miljoner år tillbaka i tiden och kanske se en dinosaur. Kanske senare, men först av allt skulle jag åka till Wembley Stadium 1986 och se Queen live. Freddy Mercury. Behöver jag säga mer? Jag tror att Freddy är högt på top 5 entertainers of all time, helt klart. Michael Jackson är där nånstans. Bruce Springsteen. David Bowie, Bob Marley. Freddy är unik eftersom han är en del av ett band som är minst lika viktiga som han själv. Marley spelade ju också i band, men han skrev å andra sidan det mesta själv tillsammans med Bonnie Wailer. I Queen har alla fyra medlemmar individuellt skrivit låtar som bandet framfört och som blivit number ones och platinasinglar. Brian May, gitarristen skrev "We Will Rock You", trummisen Roger Taylor skrev "Radio Ga Ga". John Deacon på bas skrev "Another One Bites The Dust" medans Freddy skrev, så klart, "Bohemian Rhapsody".

Ingen i bandet var waste of space och utfyllnad, men Freddy sken lite starkare än de andra. Han syntes ju mest eftersom han var frontman och sjöng, och för att han gillade tajta spandexdräkter och glittriga bälten, men han har något som jag liksom inte sett hos nån annan. Om det är utstrålning, skills, hartänderna eller för att jag vet att han dog för tidigt pga Aids som han är mytisk, eller för att jag hade "Jazz" på tape när jag var liten och lyssnade på "Fat Bottomed Girls" när jag var ledsen.. hursomhelst, jag skulle åka till Wembley. Först därefter skulle jag utforska mindre betydelsefulla perioder i historien, som upptäckten av penicillinet eller sprängandet av atombomben.