tacksam
Fia har ju förstås väldigt många andra bra kvaliteter än att hon städar när hon är bakfull också, många som kanske är mer beundransvärda än hennes städskills. Jag kände bara att just idag så fick hon till det och för det förtjänar hon ett alldeles eget tackinlägg i min blogg.
Tack min vän.
längesen sist
Jag blev lite för full igår. Vi var på Debaser och såg Shout Out Louds, ett av de bästa svenska band vi har. Dom var fantastiska, såklart, vi dansade och sjöng. Sångaren i bandet, han heter för övrigt Adam, var precis så tunnraspig och lite svajig i tonen som han skulle. Hon som spelar alla häftiga instrumenten, typ moog och xylofon, var helt undergrym. Som tönt och nörd la jag märke till att hon, som för mövrigt heter Bebban, som för övrigt är ett gräsligt namn, knackade sig själv på näsan när hon spelade fel. Det hände bara en gång som jag märkte. Hursomhelst, vi drack en väldig massa och dansade och härjade. Vi hade börjat snacka med två tjejer från Östersund av alla ställen i kön, som vi för övrigt stod i i två timmar, som vi inte såg under själva konserten men som efteråt slängde sina ben på dansgolvet till Depeche Mode's Just Cant Get Enough, som för övrigt är en nästan ironiskt perfekt låt för att beskriva Debaser och dess klientel. Vi sällade oss till dom och dom fick oss att dansa runt en stund i deras jackor, som dom inte pallat hänga in i garderoben. Det var konstigt men kul. Perre behöll sin på och efter typ en kvart av garv och viskningar så frågade tjejerna på fullaste allvar om Perre inte egentligen var homosexuell. Jag skrattade så jag storknade. Vi lämnade dom på dansgolvet och begav oss ut i natten.
Här borde vi ha called it a night och begett oss hem. Klockan var tre, vi var trötta och började bli rejält fulla. Men eftersom vi var på så gott humör tänkte vi dra till Berns, som vi trodde var öppet till fem. Vad vi fick det ifrån vet jag ej. De höll på att stänga när vi kom dit, så vi gick över till Camera av alla ställen. Det låg väl närmast antar jag. Här nånstans börjar mina minnen bli suddiga. Vi står en stund utanför, efter ett tag så pointar dom in oss och jag minns att vakten kollade lite konstigt på mig. Efter en timme eller nåt så drar vi därifrån, stället sög. Människorna där var smutsiga och äckliga. Bartendern hade gett mig ett glas vatten i baren. Efter en Bic Mac och lite senfyllesnack tar vi en Kurir hem, smart, eftersom jag har typ en häftigt kort som gör att jag åker billigare med dom.
När jag vaknar upptäcker jag att jag skrivit 'kartoffel' med tandkräm på badrumsspegeln. Det var lite skevt. Jag minns knappt något efter att jag satt mig i taxin. Uppenbarligen höll jag mig sysselsatt i alla fall.
ont i fötterna
Jag tänker skriva ett inte så genomtänkt klagoinlägg som delvis glider åt vänsterhållet på den politiska banan, men som behåller en fot i högern eftersom utan högern så skulle inte vänstern tvingas att förbättra sig. Det är partipolitiskt obundet eftersom jag ännu inte har hittat ett politiskt parti som jag kan lita på och jag är rädd att jag aldrig kommer finna ett, eftersom alla partier per definition utgörs av människor och människor har en tendens att förr eller senare visa sig opålitliga.
Dom där jävla moderaterna och deras infernaliskt dumma påhitt om merkostnader för att finansiera skattesänkningar. Ett exempel. Igår, fick jag gå hem eftersom moderata samlingspartiet tillsammans med SL i Stockholm stad bestämt att det ska vara både dyrare och krångligare att åka kommunalt. Biljettpriset, som tillsammans med det förnedrande uråldriga zon-systemet har stigit med typ 300% (om man som jag redan tidigare fuskade och åkte på ungdomsbiljett, och ska åka genom två zoner) tillsammans med att man inte längre kan betala kontant direkt på bussen gjorde att det tog mig 40 minuter att gå hem från Sollentuna station. Förr, kunde man åka hem för tio spänn och det var inga problem att bara flippa fram en tia till chauffören. Nu däremot, måste jag ha planerat mitt samåkande redan i förväg och köpt en biljett, som kostar 26 kronor, annars får jag inte åka med. Och, som igår, när deras automater man köper biljetterna i inte fungerar som de ska och man missar bussen därför ja, då får man gå hem. Att chaufförerna blir rånade är ingen ursäkt, jag jobbar i en butik. Om vi sätter oss ner och jämför hur många butiksrån det är och hur många bussrån det är så ska vi nog se att det väger baktungt. Dessutom är det inte passagerarna som borde få lida, sätt ut en vakt på varje buss och skapa typ tusen nya arbetstillfällen istället. Nej, istället får vi mindre frekvent, dyrare och betydligt krångligare kollektivtrafik. Tack för den, jävla moderater.
Däremot, ska man inte använda argument som "hata överklassen" eller "de rika borde hängas" eftersom tro det eller ej, genom en välplanerad skattepolitik så betalar de rika för de fattiga och utan de rika skulle de fattiga ha det ännu sämre. Jag skulle tro att det inkomststarkaste toppskiktet i det här landet betalar skatt för typ.. 15-20 st. låginkomsttagare. Per person alltså. För det, får de inte 15-20 gånger mer rent vatten i sina kranar eller 15-20 gånger mer och helare väg att åka på. Så, låt oss inte kalla dem för fula namn medans de gör det. Om/när (jag har ambition men inser mina begränsningar) blir höginkomsttagare tänker jag sova riktigt gott om nätterna eftersom jag vet att jag gör en insats för dem som inte har allt jag har, jag tänker betala min skatt och vara jävligt snygg under tiden.
mitt livs novell
Ibland är livet en kliché. Jag sitter ensam på min kammare och tänker tankar om kärlek, sent om natten. Den ena kärlekssången efter den andra spelas upp, bara för mig, innanför mina varma hörlurar. Det är lycklig kärlek, olycklig kärlek, obesvarad, slentrian, drömmande, äkta, pragmatisk, vacker, ful, skönsjungen och utvrålad. En tjuter om bänken där man delar folköl, en annan nästan viskar om att det alltid varit du och en tredje har något väldigt naivt, nästan oskuldsfullt uttryck i rösten som sjunger om att kärlek kommer till den som älskar.
Vi kan älska det mesta, likväl som vi kan tycka illa om det mesta. Det du tycker är helt fantastiskt och underbart tycker jag är rätt trist. Det jag är eld och lågor över och inte kan sluta le inombords inför tycker du inte är det minsta speciellt, knappt värt att ens ägna en tanke. Vi kan älska ting, husdjur, familj, vänner, platser, konst, mat, aktivitet och våra älskare. Jag kan stå på jobbet och helt plötsligt minnas hur hon ser ut när hon vaknar på morgonen, hur hennes hår luktar och hur mjuk hennes hud och tänka att kärlek, det borde vara en mänsklig rättighet. Kärleken kan te sig på en miljard olika sätt och vi älskar alla annorlunda. En del visar sin kärlek med ord, andra med handling. Vissa är rädda för att visa den alls, eftersom de inte vill öppna sig för mycket och sätta för mycket press på balansen i förhållandet. Eller vad det nu är de är rädda för. Man ska visserligen inte underskatta kraften av en jinxad relation, men ibland är det plågsamt att skåda två förälskade själar gå som katter runt en skål mjölk.
"If you were in an accident, I wouldn't stop for red lights".
Jag tycker det är romantiskt sagt. Men så är mannen som har skrivit det också ett geni.
av med oskulden
Jag erfar just nu sviterna efter mitt första benbrott. En fraktur i flexor digitorum longus handikappar mig, gör det svårt att röra mig, att duscha, att köra bil och att sova, eftersom smärtan håller mig vaken. Alltså, jag har brutit tån. Mittentån på vänster fot. Den har formen av en oskalad jordnöt och färgen av ett lila plommon. Ni vet ju hur det känns att sparka i typ ett bordsben, en tröskel eller ett stolsben. Det gör förjävla ont. Jag sparkade i hörnet på min garderobsdörr, som är perfekt format för att bryta tårna av folk. Spetsigt och hårt. Det gjorde inte ondare än annars när man sparkar i saker, men det kändes att den var böjd åt typ fel håll och att den inte rätade ut sig av sig självt. Eftersom jag är hård och besynnerlig så tänkte jag att det ordnar sig säkert av sig självt, om en halvtimme är det över. Det brukar ju gå över, inte sant?
Efter två timmar tog jag av mig strumpan och inspekterade min skadade tå, som då hade dunkat olycksbådande ett tag och fortfarande gjorde rejält ont, då upptäckte jag att den började bli lila. Då var det försent att linda den eller att isa den, så det var bara att bita ihop. Jag har bitit sen dess.
Det är inte så dramatiskt som jag försöker få det att låta. Men jag har svårt att gå utan att halta, ser ut som en krympling. Och jag är retlig, eftersom flera störiga saker händer samtidigt. En olycka kommer sällan ensam sägs det, och jag antar att den som hittade på det uttrycket fick rätt den här gången. Så, stå ut med mig om jag är lite tvär under den närmaste tiden.
dystoni
Inte ens att skriva om musik är kul just nu. Kanske för att jag blivit så besviken på sistone, jag var för febrig för att gå på The Sounds förra veckan trots att jag hade förköp, är för pank och för upptagen för att se Fibes Oh' Fibes på lördag och Those dancing days är omskrivna i City, vilket gör att all mystik och all häftig lite udda och undangömd hype är nedspolad i toaletten och nu är dom bara ytterligare ett bra indieband i mängden. Dom spelar på spyan på Djungeltrumman om två veckor, borde verkligen ta mig dit för att se dom. Är det inte lite creepy att gilla ett band som består av bara sjuttonåriga tjejer? Men sen när bryr jag mig om creepyness. Jag har ju ingen lust att skriva.
Däremot tycker jag om att läsa. Jag läser som aldrig förr.. eller nu ljuger jag, jag har läst betydligt mer förut, men två böcker på en månad är mer än ingen bok på ett halvår. När jag inte kan sova för att ungen i lägenheten bredvid sitter uppe klockan halv tre på natten och spelar krigsspel på sin dator och skriker när han dör och skriker på sin mamma som säger åt honom att sänka, "bara ett liv till! en liten stund till!" och skriker lite slumpmässigt och jag vill banka allt vad jag orkar i gipsväggen så att han aldrig vågar möta mig i hissen igen, tar jag bara några djupa andetag och öppnar vad jag nu läser för tillfället och drömmer mig bort i historierna och glömmer ungjäveln. Det är fördelen med att inte kunna göra två saker samtidigt.
http://www.myspace.com/thosedancingdays
mycket flu, mer flu, mest flu
man gör vad man måste
Ibland behöver man bara höra den här låten.
det var en date
1976 fann sig filmaren Claude Lelouch i innehav av en gyrostabiliserad kamera och en Ferrari 275GTB, med en idé om en kortfilm där en person var försenad till ett möte med kvinnan han älskar och måste köra genom Paris så fort han kan. Han startar vid Le Périphérique, ringleden runt Paris och ska till trappan av Sacré Coeur. Det är tydligen en bit.
Claude Lelouch fick aldrig tillstånd av de franska myndigheterna att spela in detta med stängda gator utan tvingades genomföra inspelningen live i ett enda klipp, med fara för förarens, andra trafikanters och inte minst fotgängares liv. Efter filmens premiär fick den snabbt kulstatus hos både filmentusiaster för det vågade greppet att inte bry sig om tillstånd för att utföra sin konst och hos motorentusiaster, då detta var första gången någon på riktigt dokumenterat hur det faktiskt känns att Köra en Ferrari genom Paris i 150 kilometer i timmen klockan fem på morgonen, förbi rödljus och rakt igenom korsningar helt utan respekt.
Allt för en väntande kvinna.
Vem föraren faktiskt är har inte offentliggjorts, många säger att det måste vara en tävlingsförare eftersom ingen annan kan hantera en bil på detta sätt i de här hastigheterna, andra säger att det är Claude själv. Claude fick i alla fall ta smällen och blev arresterad för sina lagbrott efter premiären. En del har säkert sett Getaway-filmerna och liknande, det här är ursprunget som inspirerade. Att det faktiskt är en kärlekshistoria i grunden verkar dom inte ha brytt sig om.
Snow Patrol, mina husgudar, har tagit fotot från C'était un rendez-vous som filmen heter, och lagt sin 'Open Your Eyes' över som sin nya video. Genialiskt så klart. Väldigt, väldigt vackert.
pray the gay away
Jag drömde helt freaky inatt, konstiga och helt osammanhängande saker om konfirmandläger, leksaksaffärer och typ ramboträning. Jag hade ansvaret över en konfirmandgrupp som jag utrustade med typ super soakers och vikingahjälmar i plast och skickade ut dom i typ holy war mot the infidels. Problemet var att motståndarna, som var typ ryssland, hade riktiga vapen så alla mina konfirmander blev slaktade. Yay.
Efter frukost såg jag och jennie sen senaste avsnittet av south park, där butters blir skickad på typ jesus camp där det bedrivs anti-homo förbön. Ni vet, sånt Carola tycker är bra? Pray the gay away kallar dom det för, unga pojkar med "förvirrad sexualitet" skickas dit för att botas. Problemet i avsnittet är bara att anledningen till att Butters blir ivägskickad är egentligen att Cartman, i bedrivandet av sin hobby, förnedrande smygfotografering, råkat blanda ihop vem som egentligen är den som blir betraktad som gay när en kille tar en annan killes penis i munnen och blir tvungen att försöka få Butters att suga av honom och Butters pappa kommer in och ser allt och.. ja, sen går det som det går. Fantastiskt avsnitt som vanligt.
Så dagen startade i ett religiöst förtecken. Men, eftersom jag inte kände mig särskilt religiös alls tänkte jag att om jag gör något väldigt oreligiöst kanske de två motpolerna tar ut varandra och dagen blir normal, men då fileporn.org låg nere och jag inte kom på nåt annat syndigt jag kunde förlusta mig med utan att lämna lägenheten så spelade jag gitarr och åt kladdkaka tills jag tröttnade.
Ett förtydligande bara, allt detta snack om religion och homosexuella: jag är fullständigt likgiltig inför båda, jag önskar inte livet mer ur den ena än den andra.
För övrigt anser jag att Upplands Väsby bör förstöras.
jag är bara trött, inte sjuk
Har haft en händelsefylld vecka och helg. Mest helg. Eller, i onsdags fick jag reda på att jag har haft halsfluss i två veckor och var tvungen att starta (ännu en) penicillinkur och därmed äventyrades hela helgens planer. Helvete, skulle jag behöva genomlida en kväll på krogen helt utan berusningsmedel? Sen rökförbudet infördes och de mänskliga odörerna som uppstår vid spritfest och dans inte längre döljs av all cigarettrök är det i princip självsmädelse att gå ut nykter.
Men jag bet ihop och tänkte "det som händer det händer" och dök upp på förfesten till SMC på fredagen med en flaska JP och ett stort leende. Och när det sen börjades severas ren passoa i plastglas tänkte jag "fan nu händer det, jag kommer vara invalid imorgon" och drack några glas vatten innan vi gick ut. Jag minns inte taxiresan till Münchenbryggeriet, det är inte ett gott tecken. Jag tror i alla fall att vi åkte taxi. Jag betalade inte.
Väl inne på München, som för er som inte har varit där är en av stans största festlokaler som brukar användas till event modell större (i den kategorin kvalificerar sig SMC), så var det till en början ganska glest men det artade sig. Junior Jack och Kid Créme spelade skivor liksom, det blir inte mycket fetare än så. Vi dansade oss svettiga och rusiga fram till småtimmarna, sen åkte vi tillbaka till Henrika och jag slocknar helt förstörd på en hård och obekväm soffa vid fyrasnåret.
junior jack & kid créme
På lördagen bytte jag avgasrör på min skruttiga bil under en av de värsta bakfyllorna på länge. Jag mådde inte illa, men jag mådde verkligen inte bra. Penicillinet gjorde kanske sitt till, men jag härdade ut. Kvällen spenderades med ett gäng gamla klasskompisar från Fria hemma i lägenheten. Vi spelade sällskapsspel och blev fulla. Jenni dök upp och när vi vaknade på söndagen tänkte jag "där ser man, jag klarade det, nu kan det bara bli bättre" och låg i sängen halva dagen. Vi bakade bullar på kvällen. Jag har jättemycket bullar nu.
Så, nu är helgen över. Jag ska snart åka till jobbet igen, verkligen inte vad jag vill. Men, vi ses väl i dimman nästa helg igen. Eller nåt.
alla gör det
Det finns bara två lägen på våra sinnens allmäntillstånd i förhållande till det motsatta könet. Antingen får vi bekräftelse, eller så söker vi det. Nyanserna däremellan är bara hårklyverier och bullshit, konstruktioner av ord med syfte att linda in det vi inte vågar tänka eller säga i tillräckligt mycket bomull för att inte kanterna ska skava mer än nödvändigt.
Sen en sak till.
Att sova ensam när man egentligen inte vill är ungefär som kvarskatt. Man försöker undvika det så länge man kan men ibland blir det ofrånkomligt och då uthärdar man under indignation, eftersom det finns inget annat att göra åt saken.
snön
Lön idag. Äntligen behöver jag inte längre oroa mig för om jag kommer har råd med mat eller om jag ska börja experimentera med mjöl och vatten. I alla fall inte förrän till nästa månadsskifte. Alltid något. Månaderna går visserligen fortare och fortare nu, ibland undrar jag hur jag ska hinna med. Det finns alltid något som hänger över mig som måste vara gjort innan en viss dag, ett visst klockslag, en given tidpunkt. Ifall månaderna ska fortsätta gå lika fort som de gjort hittills den här vintern så kommer jag missa deadline. Bigtime.
Med lönen borde man få tre önskningar. Som förr i tiden i Arabien, där fick man tre önskningar av en magisk ande ifall man gnuggade på rätt oljelampa. Hm, kanske om man öppnar sitt lönekuvert på ett speciellt sätt..? Viker lite där.. drar lite där.. så.. um.. ..hrm, hursomhelst, det skulle vara perfekt. Man skulle kanske få begränsa önskningarna till värdsliga saker som en ny slips eller en bmx-cykel, eller varför inte en espressobryggare? Jag tror att det skulle öka arbetsmoralen och arbetsinsatsen och arbetsviljan ifall man fick en magisk ande att ta en fika med den 25e varje månad. Kan ingen fixa detta?
Jag skulle önska bort snön.
Jag spelar just nu Booka Shade - In White Rooms på repeat typ. Tyskar såklart. Något av det mest progressiva som släpps ut för tillfället. Plattan Movements är idel flummiga men geniala beats. Bra drag, rekomenderas. Kanske inte för den som lätt blir lös i magen.
jag är perfekt
Jag hittade en fånig gammal lista på nåns blogg. Man ska ladda sig en playlist, trycka in shuffle och svara på frågorna genom att trycka forward i spelaren och skriva upp titeln på låten som svar, oavsett om det är helt ovettigt eller inte. Jag tänkte att "det här är dölöjligt och det kommer bara säga en massa bull" men redan efter första svaret blev jag intrigued. Det blev en ganska märklig lista, men med en hel del träffande och roliga svar. Mycket intressant är att jag laddade en lista med kanske tretusen låtar, men ändå kom flera av de typ 50-60 låtar jag spelar varje dag upp.
Jag skriver med artisten inom parentes. Jag vet inte om detta är sed, men det är roligare om ni vet vem som gjort vad. Förhoppningsvis får ni mer känsla för vad det är för låt, även om ni inte hört den.
How are you feeling today?
Homesick (Kings of Convenience) - nja, men bra svar.
Will you get far in life?
Solen i ögonen (Lars Winnerbäck)
How do your friends see you?
Promiscous (Nelly Furtado) - för bra för att vara sant nästan.
Will you get married?
Seek and Destroy (Hellsongs) - jag blir orolig.
What is your life’s theme song?
Hands Open (Snow Patrol) - ja!
What is the story of your life?
Sorry Sorry Sorry (Daniel Cirera) - tackar för den, tack.
What was high school like?
Waiting for the 7.18 (Bloc Party) - sjukt bra låt! sjukt bra svar!
How can you get ahead in life?
Smiley Faces (Gnarls Barkley) - vässar smilgroparna.
What is tomorrow going to be like?
Still Light (The Knife)
What is the best thing about your friends?
She Moves In Her Own Way (The Kooks) - så sant, så sant.
What is in store for the next weekend?
Miserable Women (Fibes oh' Fibes) - typiskt liksom.
What song best describes you?
Rocknroll blå ögon igen (Håkan Hellström) - men mina är ju gröna.. haha.
How is your life going?
Southtown girls (The Hold Steady)
What song will play at your funeral?
For Reasons Unknown (The Killers) - ödets ironi. håhå.
How does the world see you?
The Meter Marks "Ok" (Loney, dear) - pika mera, gör det. det behövs verkligen.
Will you have a happy life?
Beat It (Michael Jackson) - mitt liv blir lyckligt som en slagsmålscen i west side story. yay.
What do your friends really think of you?
Tell Me What You Want (The Pipettes) - smack!
What song describes the person you’re attracted to?
Frankfurt (Pryda) - åh! det är så mycket själ i den här låten att man vill spricka! sjukt bra!
What message would you like to tell the next generation?
Headlights (on dark roads) (Snow Patrol) - hör ni det barn? använd lyset!
Do you have a deep dark secret?
Generation Swine (Mötley Crüe) - haha, i rest my case.
Do people secretly lust after you?
Bombtrack (Rage Against the Machine) - vad.. romantiskt.
How can you make yourself happy?
Soul Surfing (Fatboy Slim) - fantastiskt låt, fantastiskt svarat.
Will you have children?
Where is My Love (Cat Power) - ok såatte.. såsmåningom.. eller?
Some good advice for you.
Treehouse (I'm From Barcelona) - climb rocks and stones, collect broken bones!
How you will be remembered:
Oh my Gosh! (Basement Jaxx) - hellre det än ingenting.
Your signature dance song!
Postcards From Italy (Beirut) - har ni inte hört den här låten - uuuh.. ni går miste.
Förstår ni vad jag menar? Vissa svar blev definitivt bättre än vad jag hade trott, rentav lite.. läskiga. Försöker Winamp berätta någonting för mig? Borde jag lyssna? Jag kanske ska börja fråga Winamp om allt möjligt, börja varje morgon med att slumpa fram dagens ledord (ledmening..), då slipper jag ju tänka själv. Hur bra som helst. Eller?
Ctrl-A, Ctrl-c, Ctrl-v vet jag! Det är alltid roligt att läsa andras fåniga listor.
MJ
Idag är allt Michael gjort befläckat av hans konstiga avarter och hans turer i rättsalarna, vi glömmer ofta bort varför vi och våra storasyskon blev och är så fascinerade av honom och hans familj in the first place.
En gång i tiden, var han helt övergrym.
jag borde bli DO
Jag var på väg till jobbet för några dagar sedan, promenerade i kylan och svor över all snö och över att det var halt och över att dom inte hade sandat och över att det blåste småspikar och andra vassa saker. Bakom mig hör jag ett ljud, ljudet av hjul som rullar på snö. Bakom mig ser jag en röd farkost som kunde varit hämtad ur en science fiction från åttiotalet, det ser ut som den svävar mot mig. Det går ganska fort och den är helt tyst, förutom ljudet av hjulen. Jag ställer mig vid sidan av gångvägen och låter den passera.
Inuti satt den en småleende tjock kvinna i fyrtioårsåldern, det såg ut som om hon tänkte "haha, sucker" när hon rullade förbi med blicken fixerad vid mig under hela passagen. Jag tänkte "ditt skabbiga gladmongo, det är bäst för dig att du rullar iväg illa kvickt innan jag springer ikapp dig och mular ditt fula tryne". Nej det tänkte jag inte. Inte då i alla fall, det var snarare vad jag tänkte att jag borde ha skrikit efter henne. Hon kan ju inte rå för att hon sitter i en förvuxen dammsugare och glider fram över snö jag blir tvungen att halka runt ovanpå, men hon hade inte behövt vara så smug about it.
Men så kom jag på, borde det inte vara en bra grej för invalider och handikappade? Jag menar, på de gamla vanliga permobilerna och handikappbilarna får ju den drabbade sitta och frysa och utstå väder och vind som alla andra, är det någe vidare handikappanpassat? I think not. Det är på gränden till diskriminering. Ska vi hålla paketen vid liv och tillåta deras gener att utvecklas, är det inte bäst att vi gör det med stil och flärd och komfort istället för enbart den absolut nödtorften?
Skulle själv kunna tänka mig en sån där eldriven platsbubbla att åka runt i, om det inte vore för att det är be om att bli mobbad och rånmördad. Kabinskoter är den riktiga benämningen, eller Cabin Scooter på utrikiska. Hur fungerar den? Går den på batterier? Damn, ett paket med tio AA kostar typ trettifem spänn på ica där jag jobbar, fatta hur många det lär gå åt! Eller laddar man den med sladd? Då måste man ju ha en jävligt lång sladd, eller ta in den i köket typ. I alla fall om man som jag har typ hundra meter till parkeringsplatsen. Jag ska ta reda på mer fakta.
För övrigt, anser jag att Upplands Väsby bör förstöras.
ett litet steg för mutto
Califone - The Orchids (lätt med på topp 20-listan 2006)
Det är visserligen en cover och ganska kommersad vid det här laget, men det gör inget. Den här versionen smiskar skiten ur originalet, om man ens kan jämföra låtar så. Det kan man nog inte, ett äpple är ett äpple och kommer aldrig bli ett blåbär liksom. Inte ens ett päron. Folk (ni/jag/vi) tycker iof om att klumpa ihop och jämföra musik med varandra, allt för att skapa en känsla av igenkännande. Vi är rädda för det vi inte känner till, eller åtminstone vaksamma, och tycker därför om etikettbeläggande och genreindelning eftersom då behöver vi inte tänka eller jobba själva. "Åhå, detta är sorterat under 'post-oasis anglo-indie', då kommer jag säkert tycka om det". Bekvämt. Men people, ni missar allt det goda längst ner i påsen.
En sak till. En klassiker. Chistopher Walken och Will Ferrell, två genier tillsammans på SNL. You're gonna want that cowbell baby.
fortbildning
Ok, jag kanske inte är först. Inte heller lär jag göra det snyggast. Kanske borde jag låta bli, men det här är för bra för att behålla för sig själv och ni vet hur jag är - jag älskar att tala om för andra när jag anser att jag borde utbilda och kultivera pöbeln. För den som känner sig träffad, kommer här några bra alternativ.
Mama Cass Elliot - Make Your Own Kind of Music (Bara för att jag hittade den)
Snow Patrol - Chasing Cars (Akustisk version. Ja. Det är värt det.)
Hellsongs - Run to the Hills (Detta är den tidiga demoversionen. Det ni.)
Hot Chip - Boy From School (Också akustisk, seg download)
Säkert! - Vi kommer dö samtidigt (Hello Saferide på svenska)
I'm From Barcelona - Treehouse (Allsång a la indiepop)
Ja, där ser ni. Bara en ny låt, resten är äldre saker som ni säkert har hört. Snow Patrol-låten är särskilt att rekomendera, jag vet att jag tjatar om dom men den där version ger mig rysningar. For real. Mama Cass kanske ni känner igen från lost, den var med i nån introscen. Lovely.
helgsupa
Resten av helgen har spenderats i lugn. Fia hade dragit ihop till schlagerafton i lördags och det var trevligt, men åtminstone jag var alldeles för schlak för att orka bli begeistrad av HBT, tjocka "folkkära" gladcepen som sjunger om samba sambero (vilket inte ens betyder nånting.. ) eller glam och papiljotter och ja, allt som har med svensk eurovision att göra. Jag hejade på catch the moon-stefan, men han gick inte vidare. Som vanligt borde inte allmänheten få rösta, eftersom allmänheten oftast har så jävla fel.
Åt årets första semla igår. Det är gott ungefär en tugga, sen får man kväljningar.
svårt att sova
Kommer du ihåg vad du gjorde 1998? Kommer du ihåg vad du gjorde, vad du kände, upplevde, upptäckte? Jag minns vissa saker, vissa svagt, andra med mer intensitet. Jag var 14 år gammal och jag gick igenom allt som fjortonåringar gör och bör inte borde göra. Jag kommer ihåg min första riktiga kyss, jag tror det var det året. Kan ha varit på hösten -97 också. Jag, Madde, en grön kommunal sandbox i Skälby, Häggvik. Jag blir påminnd varje gång jag känner blandningen av skinnjacka, davidoff cool water och cigarettrök. Innerlighet.
Vad hände mer då? Petter vinner en grammis för bästa textförfattare. Antar att grammisjuryn har funderat både en och två gånger över det beslutet. Jag minns det, jag var lite inne på svensk hiphop då. Inget jag är stolt över kanske. Mer, Prodigy och Faithless drar vidare på sina elektroniska segertåg världen över, Madonna släpper Ray of Light och hela världen hoppar högt av upphetsning till hennes skamlösa exploatering av TB303-synthar och ökendans. Sen var det ju typ året då kriget på balkan tog slut, då Bill Clinton blir anklagad för sextrakasserier och ECCE HOMO ställs ut och hela Sveriges pretentions/moral/etik-konservatister spiller morgonkaffet över sina SVD och blir alldeles utom sig av sexualkonflikt och skam.
Wikipedia är en alldeles ypperlig källa till information som man inte borde glömma bort, men det som verkligen spelar någon roll är ju våra minnen, och de här åren, 97, 98, 99... det var då vi formades till dom vi är idag, då våra sinnen manglades med information, ångest, förvirring, pubertet och konfirmandläger. Låten jag dansade till (och fortfarande håller som en av de absolut bästa ever) var Insomnia med Faithless, jag minns hur jag satt med min Walkman (ja det var kassett på den tiden) på bussen hem från skolan och mumlade "I can't get no sleep.." och trodde att jag verkligen visste vad smärta och ångest var.
Ah. Ljuva minnen.